Kakor (cookies) hjälper oss att tillhandahålla våra tjänster. Genom att använda våra tjänster accepterar du att vi behöver använda cookies.
Din varukorg är tom.
Magnus Nordin med en lax från Ljungan innan fiskeförbudet trädde i kraft. Nu har det blivit en internationell angelägenhet att rädda det svaga beståndet. Foto: Privat
Laxfisket handlar till stor del om sifferexercis, och två viktiga skeenden är förstås antalet lax som vandrar upp i älvarna, samt kvotförhandlingarna när det bestäms hur mycket lax som får fångas.
EU-bestämmelserna för Östersjön 2024 landade på 53 967 laxar, vilket är en minskning med 15 procent. Den svenska andelen av kvoten är 15 116 laxar, med regeln att inget riktat fiske alls får ske efter vild lax i södra Östersjön, bara trollingfiske efter kompensationsodlade laxar.
Allt detta är en direkt följd av låg status för Ljungans laxbestånd.
Den vilda Ljunganlaxen rör sig nämligen i södra Östersjön efter utvandringen i havet, och EU drar helt enkelt i bromsen för att rädda spillrorna av det beståndet.
Plötsligt har det alltså blivit en angelägenhet för EU-länderna kring Östersjön att rädda Ljunganlaxen.
Detta är förstås goda nyheter, inte minst för alla som brukar fiska i just Ljungan och är engagerade i förvaltningen kring densamma, även om själva bakgrunden vittnar om ett sorgligt misslyckande. EU-kommissionen har åtagit sig att skicka begäran till ICES (Internationella Havsforskningsrådet), för bedömning av åtgärder som kan stärka återhämtning av Ljungans laxbestånd.